Isabelle

Jag vill tillägna ett inlägg till min morfar som somnade in halv 9 på kvällen Torsdagen den 1 Oktober. HAn bodde på Tenerifa vilket gjorde att vi sågs väldigt sällan och jag kan inte säga att hans död käns så tydligt när jag är i Sverige, men jag kan ända känna att något är fel innom mig.

En sak som skrämmer mig är att halv nio den kvällen han dog fick jag väldigt hög puls. Mitt hjärta började slå turbosnabbt och jag började kallsvettas, jag var påväg att svimma i bilen påväg hem från träningen. Är det inte läskigt att min morfar dör av en hjärtattack på andra sidan kontinenten medans jag får en konstig attack mitt under träningen? Jag tycker i allafall att det är lite obehagligt.

Morfis var en underbart bra sångare och han spelade gitarr. Han kunde över 500 melodier på gitarren, mest kanariska folkvisor. Tenerifa är ett ställe jag kommer att besöka regelbundet under resten av mitt liv. Det ligger nära mitt hjärta, jag har min släkt där och minnet kommer alltid leva kvar. Jag kommer aldrig att glömma synen av min glada lilla morfar komma gående ner för en gata i Santa Cruz, eller se honom sitta i en fotölj i sin lägenhet.

Sista gången jag såg honom var i somras. Jag kommer ihåg att jag lagade en soppa åt honom och att jag kollade på honom och tänkte att han har åldrats så mycket under senaste tiden. Sista kvällen kommer jag ihåg att jag såg honom stiga in i bilen som pappa skulle köra hem honom i och jag kramade honom och sa "Hejdå Morfis" varpå han svarade "Hejdå mi niña". 

Tanken slår mig ibland att jag aldrig kommer få se honom i Santa Cruz igen. Men han kommer att leva kvar i mitt hjärta. Jag sjöng vid hans kista, det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.

Te amo mi abuelito, nunca voy a olvidar te <3